Welcome to the Hotel California

Such a lovely place

Such a lovely face

They livin’ it up at the Hotel California

What a nice surprise, bring your alibis

 

Last thing I remember, I was running for the door

I had to find the passage back to the place I was before

Relax,” said the night man, “We are programmed to receive.

You can check out any time you like, but you can never leave!” </i>

 

– The Eagles, 1977</blockquote>

 

Detta är EU-syndromet av idag. Uttrycket ”smakar det så kostar det” är belysande. Det är inte en fråga om smärta eller ingen smärta, men hur mycket smärta och hur den kommer att fördelas. För att göra det ännu svårare så kan ett uppbrott kosta mer än att stanna och lida, för både svaga och starka länder. Det finns inga enkla val, inga enkla svar. Precis som i Hotel California kan du checka ut men aldrig lämna unionen! Det finns helt enkelt inga bestämmelser för hur en medlem ska utvisas eller själv välja att gå ur.

 

Kostnaderna för Greklands avresa skulle vara förfärligt. Men så är även kostnaderna om de skulle stanna. Välj klokt. Citerar från UBS:

 

”… det enda sättet för ett land att lämna EMU på ett lagligt sätt är att förhandla fram en ändring av fördraget som skapar en undantagsklausul. Efter att ha förhandlat om rätten att lämna unionen så kan medlemsstaten då, och endast då, utöva sin nyligen beviljade rätt. Även om detta ytligt verkar en livskraftig lösning så finns det faktiskt några rejäla hinder.”

 

 

”Förhandlingarna kommer sannolikt att ta lång tid. Landet ifråga måste ju göra detta med hela den Europeiska unionen. Alla lagar och fördrag som reglerar EU är Europeiska unionens fördrag (och faktiskt utgör grundlag för Europeiska unionen). Flera av de 27 länder som utgör Europeiska unionen kräver folkomröstningar vid förslag till fördragsändringar. Mitt i denna förhandlingsprocess så kan vilket land som helst lagligt lägga sitt veto. För att inte tala om folkets frustration som tar sig uttryck i uttagsanstormningar mot banker och vad som kan eufemistiskt kallas ”civil olydnad”. ”

 

Ett snabbt beslut om EU-utträde skulle resultera i en lång helgdag och massiva stämningar och kräva en vilja att helt enkelt köra tummen i näsan på någon europeisk domstol där avtal av alla slag måste ogiltigförklaras. Den grekiska regeringen skulle behöva stifta en ”bekväm” lag som skulle kräva alla grekiska företag att betala tillbaka euro baserade kontrakt med sin nya valuta. Backa upp alla sina nationella företag, som helt enkelt inte hade acceptabel valuta att betala tillbaka lån med en guldreserv som snart tar slut.

 

Men sedan, hur är det med affärerna framöver? Medicinska förnödenheter? Mat? Det mest fundamentala? Du måste hitta hårdvaluta för vad du inte producerar i landet. Grekland är inte energisjälvförsörjande utan importerar mer än 70 procent av sitt energibehov. De har ett massivt handelsunderskott som nästan skulle försvinna, vem utanför Grekland skulle vilja ha den nya grekiska valutan? Delar till båtar, mediciner och kontorsutrustning? Listan kan göras lång. Kommersen skulle svacka dramatiskt och arbetslösheten skulle skjuta i höjden.

 

Om Tyskland skulle lämna EU så skulle dess exportberoende ekonomi drabbas hårt. Det är troligt att den ”nya förnyade marken” skulle stiga i värde, ungefär som den schweiziska francen, vilket skulle göra exporten från Tyskland ännu dyrare. För att inte nämna potentiella handelshinder och den allvarliga (och förmodligen utdragna) lågkonjunkturen som många av deras och resterande euroområdets handelspartner skulle kastas in. Tyska banker som har lånat pengar i euro, skulle tvingas använda avskrivningsbara tillgångar och ett massivt statligt stöd.

 

Kan en kris undvikas? Ja. Men det betyder inte att det inte blir någon smärta.

 

Den utomordentligt insiktsfulla och lysande John Hussman, en must-read, skrev nyligen på ett liknande tema där jag lagt några kommentarer efter vart:

 

”Den globala ekonomin står inför ett vägval som kräver ett beslut – Vilka kommer våra ledare att försvara? Ett val är att försvara obligationsinnehavare – befintliga ägare av misskötta banker, ur funktion perifera europeiska skuld och långivare som felallokerat kapital genom att nå på avkastning och avgifter genom att göra hypotekslån till alla som har en hjärtpuls. Försvar av dessa obligationsinnehavare kräver stramhet i de offentliga utgifterna i redan krisdrabbade ekonomier, fortsatte monetära störningar, och användningen av offentliga medel för att rekapitalisera dåliga förvaltare av kapital.”

Det alternativet tvingar fram regeringar som accepterar enorma underskott i nutid som för alltid kommer att ligga som en snara runt halsen på innevånarna i framtiden där lånegivarna sätter riktlinjerna i landet – Demokratins död med andra ord.

 

”Alternativet är att skydda det allmänna genom att fokusera på en minskning av oanvändbar skuldbörda genom att omstrukturera bolån och perifer statsskuld, som erkänner att de flesta finansiella institutioner har mer än tillräckligt aktieägarkapital och skuld till sina egna obligationsinnehavare att absorbera förluster utan att såra kunder eller motparter – men också att denna omstrukturering av skulden skulle komma att utplåna många existerande innehavare av misskött ekonomi och kommer att kräva en överföring av äganderätt och rekapitalisering av bättre nya förvaltare.”

En allmän acceptans om att banker får lov att falla på eget grepp och det friska skall få överleva för framtiden. Prioriteringen skall vara landets bästa och inte en framtid med Banksters (globala bankägares ) pekpinnar.

 

Se (http://hussmanfunds.com/wmc/wmc110905.htm för resten av artikeln.)

 

 

Tror du att världens centralbanker och viktigaste institutioner inte är oroliga?

De är enormt oroliga! De drar sig tillbaka från banklån i Europa, liksom de amerikanska penningmarknadsfonderna. PIIGS-exponering är vad alla tittar efter numera, det vill säga hur mycket lån de givit de första länderna i EU som är bra nära konkurs. Nämligen Portugal, Italien, Irland, Grekland och Spanien.

Frankrike, England och Tyskland är inte långt efter så denna förkortning kan snart bli längre eller bara EMU-länderna kort och gott.

Låt oss titta på bara ett land. Franska banker är belånade 4 ggr totala franska BNP. Inte deras privat kapital, märk väl, utan HELA LANDETS ekonomiska resultat! Franska banker har totalt nästan $ 70 miljarder exponering till grekisk offentlig och privat skuldsättning, Det är bara grekiska skulden, märk väl. I huvudsak är franska banker farligt nära att vara för stora för Frankrike att hantera och en liten fin kö utanför varje bank där folk vill ta ut sina bankmedel hade satt bankerna OCH landet Frankrike på obestånd.

Glöm att detta bara gäller franska eller grekiska eller spanska banker. Tror ni att tyska banker är så mycket olika? Välj ett land i kontinentala Europa. De (nästan alla) drack Kool-Aid i Basel III, som sade att det fanns ingen risk för statsskulder, så de kunde dra spaken uppåt för att öka vinsten. Och det gjorde de, upp till 30-40 gånger. (Giriga bankirer känner inga gränser – det kommer med rasen.)

 

Är det inte på tiden att de får stå till svars för sina synder och får se vissa av sina banker läggas ner och de själva får skrapa fram pengarna. Istället för som nu ropa på hjälp från lejonkulan själv i USA som är ingenjörerna bakom allt detta spektakel.

Att sedan deras finansminister Geithner själv spyr galla över bankerna här, som gammal Goldman sachs/ Federal bank snubbe som han är – är äckligt – ja riktigt dåligt av politiker i Europa att sitta och lyssna på. Nu skall dom vara snälla och trycka fram mer dollar som dom varit duktiga på att trolla fram ur ingenstans bankgubbarna på den privata banken Federal Reserve och snaran ligger ännu bättre runt halsen på Europas folk och pekpinnen kommer snart att göra sig påmind!

Farväl till det vi trodde var demokrati – nu är det bara en tummetott kvar.

 

Titta på följande graf från St Louis Fed. Det är mängden av insättningar på US Fed från utländska officiella och internationella konton, med en ränta som ligger på nära noll. Inflödet är mycket högre nu än 2008. Vad vet de som du och jag inte vet?

 

 

http://research.stlouisfed.org/fred2/graph/?s[1][id]=WLRRAFOIAL

 

 

Vi i Sverige skall vara glada att vi gick emot politikernas önskan om EMU inträde – ja de verkar själva vara nöjda med vårt beslut. Vilket underbart land vi har, med egen matproduktion, energi, mediciner, råvaror och en folkstam som inte låter sig luras av politikerna – det är något vi skall vara stolta över! – Sedan att vi verkligen skulle behöver byta ut hela klientelet i Riksdagen – är en annan historia.

Annonser