En liten anekdot från ett samhälle – Den rika turisten gick in på hotellet i en liten stad i Europa. Hon lägger 300 euro på disken i receptionen och går upp för att titta på rummet. Hotellägaren tar omedelbart pengarna och springer till slaktaren och betalar sin faktura. Slaktaren tar sedan pengar och betalar bonden för det kött, som han köpte på kredit. Bonden tar pengar och betalar sin r äkning på bensinstationen där han fyllt på sin traktor på krita. Chefen för bensinmacken tar dom 300 eurona går till den lokala horan och betalar sin skuld . Horan går till hotellet och betalar vad hon är skyldig. Hotellets ägare lägger pengarna på disken. Turisten kommer tillbaka till receptionen. Hon tyckte inte om rummet och tar sina 300 euro tillbaka. Ingen har tjänat så mycket som ett öre, men hela staden är skuldfri och all framtid ser ljus ut för tillfället.

Silvio Gesell var en Tysk-Argentinsk ekonom och affärsman som var verksam under årtiondena före och efter sekelskiftet 1900

Det mest kända och utvecklade försöket enligt Gesells modell, skedde i den lilla staden Wörgl i Österrike, åren 1932-33. Det var stadens borgmästare Unterguggenberg, som tog initiativ och också genomdrev reformen. Han kontaktade affärsidkare, administratörer och andra ekonomiska nyckelpersoner i staden och övertygade dem att Wörgl hade allt att vinna på att pröva Gesells idéer. Arbetslösheten var hög och samhället präglat av förra krigets härjningar. Han fick folket med sig och stadens styrelse tryckte upp 5000 ‘fria shilling’, räntefria men avgiftsbelagda pengar. Lika mycket pengar i österrikiska shilling, sattes in på banken som täckning. Med de nya pengarna byggdes en bro, vägar förbättrades och pengarna gick runt i samhället som betalning för varor och tjänster. Alla tog emot pengarna och alla ville bli av med dem så fort som möjligt – eftersom man vid månadens slut var tvungen att köpa ett ‘frimärke’ som klistrades på baksidan för att sedeln skulle fortsätta vara giltig. Denna s.k. ‘användaravgift’ var 1% per månad och gick till Wörgl samhälle. Inom ett år cirkulerade de 5000 shillingsedlarna 463 gånger och producerade under sin ‘resa’ varor och tjänster för 2.300 000. Den vanliga shillingen cirkulerade endast 213 gånger under samma tid. Arbetslösheten sjönk med 25% under detta enda år och staden Wörgl blomstrade också tack vare användaravgifterna som uppgick till 600 shilling och användes till det allmänna goda.

Omvärlden såg på och häpnade. 300 kommuner i Österrike visade intresse för modellen och många av dem ansökte hos regeringen om att få göra samma försök. Men då hände det som tyvärr hänt både förr och senare, nämligen att centralbanken såg sitt monopol hotat och utövade påtryckningar på regeringen som såg sig tvungna att förbjuda försöket i Wörgl och räntefria pengar överhuvudtaget.

Missuppfattning : Vi betalar ränta endast om vi lånar pengar

Ytterligare en orsak till varför det är så svårt att förstå vidden av räntemekanismens påverkan på vårt penningsystem (och samhället) är att den verkar i det fördolda. Missuppfattningen är således att vi bara betalar ränta när vi lånar pengar och om vi vill undvika att betala ränta så behöver vi bara låta bli att låna pengar. Detta är en myt, eftersom alla pengar i samhället lånas ut och ska betalas tillbaka med ränta så den är ‘inbakad’ i allt vi köper eller hyr.

När vi köper ett bröd i affären så är ungefär halva priset räntekostnad. Det är ju så att: Bonden har lånat pengar till jordbruksfastigheten, redskap och utsäde m.m. Spannmålsgrossisten köper bondens skörd och får betala ränta på bondens lån i priset. Bageriet köper vetet och rågen av spannmålsgrossisten, som i sin tur har lånat pengar till lagerutrymme och transportfordon. Den räntan bakas in i priset som bagaren betalar – priset som redan innehåller två räntekostnader. Butiksinnehavaren köper bröd från bageriet, i det priset är nu tre räntekostnader inkluderade!

Du och jag köper brödet i butiken. Eftersom butiken dras med hyreskostnader och det brukar vara lån på fastigheterna, så läggs den räntekostnaden till de tre tidigare = fyra räntekostnader i en limpa. Därpå kommer skatten på alla leden och avslutas med momsskatten – Inte konstigt att det är dyrt i Sverige!

Räntans andel av priset varierar beroende på förhållandet mellan arbetskostnader och kapitalkostnader för de varor eller tjänster vi köper. I hyran av bostäder uppgår räntans del ända upp till 77 %. I genomsnitt betalar vi omkring 50 % i räntekostnader för våra varor och tjänster.

Kunde vi därför avskaffa räntan och ersätta den med en annan mekanism för att hålla pengar i omlopp kunde de flesta av oss antingen bli dubbelt så rika eller behöva arbeta bara hälften så mycket för att behålla samma standard som idag.

Stackars privata banker hade inte kunnat ge alla sina chefer alla dessa miljoner i arvoden och extralöner.

Exemplet New England

Följande historia är ursprungligen hämtad ur en kanadensisk tidskrift (Social Credit):

År 1750 hade USA ännu inte bildats. Det fanns 13 kolonier som utgjorde New England och som fortfarande löd under England. Benjamin Franklin var koloniernas talesman i engelska parlamentet. Han fick frågan hur det kunde komma sig att koloniernas ekonomier blomstrade och folket där levde i högönsklig välmåga medan moderlandet led av fattigdom.

”Det är självklart, svarade Franklin, därför att vi i kolonierna skapar våra egna pengar. Vi kallar dem för ‘colonial script’, och vi ställer ut dem i tillräcklig mängd, så att de tillåter varorna att passera från producent till konsument utan besvär. Genom att ställa ut våra egna pengar kan vi kontrollera dess köpkraft, och vi behöver inte betala ränta till någon.”

När de engelska bankmännen ( ROTHSCHILD KLANEN ) hörde detta fick de parlamentet att stifta en lag som förbjöd kolonierna att använda sitt finasieringssystem och påbjöd dem i stället att använda räntepengar – pengar som engelska banker försåg dem med i otillräcklig mängd.

Penningmängden minskades till hälften och det var slut med välfärden. Inom loppet av ett år var förhållandena så förvärrade att gatorna fylldes av arbetslösa. Frustrationen vände sig mot England och var, enligt artikeln som citerar Benjamin Franklin, orsaken till frihetskriget och oavhängighetsförklaringen 1776.

För dem som skrev den amerikanska författningen 1787 blev det därför väsentligt att skydda sig emot de internationella bankernas utsugning. I denna författning heter det nämligen att ”kongressen ska ha rätt att utställa pengar och bestämma deras värde.”

Om denna paragraf har det, under USA:s historia, både krigats och mördats. Abraham Lincoln var den förste presidenten som kämpade för ett samhällsägt penningsystem. Han finansierade en hel del av frihetskriget med räntefria ‘greenbacks’.

Vi vet alla hur det sedan gick för honom…

Räntetagandet har av religiösa ledare och andra moralens ‘väktare’ kallats för ocker och fallit under en av de sju dödssynderna: Girigheten.

I både Bibeln och Koranen kan man hitta många exempel på fördömanden av pengadyrkan och räntetagandet. Några exempel från Bibeln:

2 Mosebok 22:25 Om du lånar pengar till en landsman, till en nödlidande i mitt folk, skall du inte göra som ockrarna och kräva ränta av honom.

Hesekiel 22:13 ..du förtrycker och tar ränta. Du förtrycker din nästa och roffar åt dig. Men mig har du glömt säger Herren.

Predikaren 5:9 Den som älskar pengar blir aldrig mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Även detta är tomhet…Lika naken som han kom till världen får han gå bort.

Lukasevangeliet 16:11 Om ni inte har varit trogna i fråga om den ohederliga mammon, vem vill då anförtro er det som har verkligt värde?…Ni kan inte tjäna både Gud och mammon.

Det var därmed förbjudet i Europa att ta ut ränta på kapital och när kungar ville låna pengar för krig så användes andra kanaler som inte hade dessa religiösa restriktionerna.

Inte konstigt att dessa bankmän sett till att starta krig överallt som del i sin kultur . Det har ju stärkt deras makt i världen avsevärt.

Denna lilla lilla dikt kunde ha hittats på ett kontor på Goldman Sachs kontor – den har i sin ursprungliga form zoomats in av en kamera på en riksdagsbänk i Sveriges beslutande organ.

Det gäller idag inte löntagarfonder utan ett slavkontrakt som Europas ledare helt felaktigt är beredda att skriva under i dagarna.

US dollarlån är ett jävla skit

Men nu har vi baxat dem ända hit

Sen ska makten fyllas med varenda pamp

som stött oss så starkt i våran kamp

Nu behöver vi inte lura flera fån

för nu är hela Europa fyllt av lån

Det farligaste vapnet är numera inte kärnvapen utan det är räntan som sätter käppar i hjulen på hela kontinenter. Ja nu hostar maskinen. Lån tas för att bara betala räntorna på något stort som vi inte riktigt förstått vad det är. För att mota krisen har centralbankerna sedan 2008 skapat mer pengar än någonsin, men trots det minskar penningmängden. Pengarna fastnar i bankerna för att fylla hål.

Derivat handel har nog alla hört talas om och det är precis vad dessa banker har sysslat med och blivit lurade av internationella Banksters att satsa på – men istället blivit satta på pottkanten. På engelska kallar finansfolk dessa derivat som ”exploderat” – men som ändå tas upp i bolagens bokföring till sitt ursprungliga värde – för ”toxic assets”. Giftiga tillgångar eller giftiga papper.

”Toxic assets” handlar alltså inte om lån – vilket massmedia ofta påstår. Det handlar om bankernas egna spelförluster på derivat.

Tolv gånger världens BNP

Enligt Bank for International Settlements (BIS) – populärt kallad centralbankernas centralbank – fanns det i juni 2008 utestående OTC-derivat för 683.725 miljarder dollar.

683.725 miljarder dollar … Summan är lika overklig som monopolpengar. Ett exempel: En miljon sekunder är knappt tolv dagar. En miljard sekunder är 32 år. 1.000 miljarder sekunder är 32.000 år. 10.000 miljarder är … Ett evighetsperspektiv öppnar sig.

Problemet är bara att när derivaten går fel så blir låtsaspengarna plötsligt verkliga.

Och problemet är att det inte finns 683.725 miljarder dollar i världen. Har aldrig funnits. Världens BNP var 55.000 miljarder dollar år 2007. Bankgubbarna har slagit vad om tolv gånger världens BNP – och förlorat.

Om alla vaden ska betalas skulle alltså hela världens befolkning arbeta utan lön i tolv år. Situationen är Gammaltestamentlig.

Ja det blir en hel del ränta på dessa pengar och färgade tidningar slår ner på länders pensionssystem osv. som orsak till den försämrade ekonomin – men nu vet ni bättre.

Lånen som nyss EU ”fick” från privatbanken Federal Reserve gör oss till slavar under dessa bankmän och de kan diktera villkoren för hur länderna i Europa skall ”snåla” genom bl.a. försämrade pensioner och sjukvård. USA:s finansminister Timothy Geithner som vi alltmer ofta ser i Europa och tillhörande eliten inom Goldman Sachs  – springer benen av sig i sin iver att manipulera Europas redan goldfärgade politiker och spelar upp hela sitt register, från att hota med Harmagedon till att få andnöd.

Annonser