”April april, jag kan lura dig vart jag vill…” Det känns som vår varje gång jag öppnar tidningen eller lyssnar på nyhetsflödet på TV.

Det senaste fick mig att häpna, och det gör jag sällan numera. Juholt, som blivit jagad av mediaflåset, gjorde bort sig i ett tal om försvaret och regeringens samarbete med SD. Att han var ute och cyklade förstod han nog själv, efter att ha läst upp det han blivit serverad av talskrivarna.

Jag häpnade över på vilket oraffinerat sätt spiken sattes i kistan för hans del, vilket tyder på desperation från maktens sida. Mycket riktigt kom brevet på posten med en omedelbar vändning i samarbetet mellan regeringen och socialdemokraterna, när de plötsligt blev så överens i eurosamarbetet. Beslut togs, i kärleksfullt samförstånd, att de (vi, svenska folket) skulle närma oss denna diktatur som USA, via sina spratteldockor i EU, önskat under en tid nu. Det var ju fram till halshuggningen av Juholt en helt stängd dörr, och han hade klart deklarerat att Socialdemokraterna aldrig skulle gå med på detta. Politiskt oförstånd, eller den rena dumheten att tro att man kan sätta käppar i hjulet på Banksters önskemål, blev hans fall. Han vägrade vara en förlängning av världselitens arm, och det är det enda jag ser upp till honom för – om det är så att han förstått vad han gett sig in på.

Snabbt beslut i denna fråga och Acta krävdes från annan makt, och att den svenska politikerhierarkin över blockgränserna visade att de också vill vara spratteldockor på samma villkor som de andra i EU, är helt uppenbart. Falska politiker som inte sätter medborgarnas bästa framför allt, borde snarast bytas ut med ofördärvade av den allenarådande makten (banksters) som egentligen inte har ett land – de har hela västvärlden som sitt land.

Det har aldrig varit ett så uppenbart avstånd mellan dem (politikerna) och oss (svenska befolkningen) som nu, och de kör över oss om och om igen. Massmedia slätar över och håller vårt engagemang i samhällsfrågorna levande genom att mata oss med nya godbitar som gör att vi glömmer bort de viktiga, efter att ha svurit och knipit knytnäven i fickan några gånger.

Jag tycker att det är synd att inte fler reflekterar över hur illa det luktar om uppenbara upplägg, såsom detta att få bort ( i elitens ögon) bromsklossen Juholt. Massmedias oförmåga att ställa de rätta frågorna tydliggör hur dåligt det är med friheten i Sverige. Kom inte och säg att reportrar är totalstyrda och därför inte ställer rätt frågor, utan det är i urvalsprocessen av vad som skall komma ut till gemene man, som det ”hänger upp sig”.

För att lösa den av Goldman Sachs arrangerade krisen förbereder EU lösningar som tvingar medlemstaterna att ge upp kontrollen över sina egna pengar, en form av ekonomisk diktatur.

I den politiska kris som EU-ledarna nu brottas med pratas relativt ofta om förkortningarna EFSF och ESM. EFSF, eller den europeiska stabiliseringsmekanismen, är den så kallade räddningsfond som blåstes upp till den enorma summan 1000 miljarder euro under EU-ledarnas nattmangling den 26 oktober.

”Sällan har väl så många miljoner människor satt sitt hopp till något så obegripligt. Hur mycket det än knattrades på miniräknare runt om i Europa kom horden av välbetalda bankekonomer fram till att denna fond innehåller runt 250 miljarder euro efter att olika nödlån betalats ut. Ändå hävdade EU:s toppar att den rätta siffran är 1000 miljarder euro. Förklaringen är en snilleblixt som hade gjort Lehman Brothers vassaste subprimehjärnor avundsjuka: en räddningsfond som till stor del bygger på belånade garantier från de som ska räddas.”

Annonser