Låt se om vi kan lura ut detta sedan vi inte har en aning om vad som händer i Syrien genom direkt kontakt med fristående observatörer som själva sett slakten på försvarslösa barn och kvinnor.

1. Usa trummar på krigstrumman ungefär som innan Irak, Libyen mm. – Ja direkta ovänner med Israel.

2. Massmedia matar oss med information från ”observations aktivister” liknande när Buch sprang benen av sig i FN med information om kärnvapen – ja ni vet..

3. De slaktade barnen och kvinnorna tillhör alla den folkgrupp som den ” hemske diktatorn ” av någon anledning …

4. Mångder av utländska legosoldater har tagits tillfånga av den syriska armen – europeer,jänkare och israeler.

Varje dag matas vi med ”nyheter” från och om Syrien.  Från att tidigare nästan aldrig hört talas om landet hör vi nu dagligen om Syrien. Historien, fokuset och inriktningen går inte ta miste på. Om man tar ett djupt andetag och tänker efter, känns historien inte märkligt bekant?
Varför är svenska TV-tittare måltavlan för denna rapportering och varför är Syrien så brännande aktuellt i Sverige och Europa?

Den minst sagt tillrättalagda berättelsen om den onde och brutale diktatorn som plötsligt och till synes helt utan anledning och i stor skala börjar mörda och tortera civilbefolkningen har vi hört många gånger förut, senast i Libyen. De återkommande reportagen ger oss ett stigande obehag. En historia som för att få ett lyckligt slut måste inbegripa att USA går in med bombflyg och slutligen avsätter den misshagliga diktatorn. Därefter kan vi alla dra lättnadens suck tills nästa gång en liknande historia poppar upp i media. Det intressanta med dessa historier är att de regimer som får detta drev på sig alla har en sak gemensamt: De alla har politiska, ekonomiska eller militära intressen som går på tvärs mot USA:s och Israels.

De diktaturer (några av de värsta i världen) som håller sig väl med USA och Israel kan räkna med att klara sig helt undan. Diktaturer som Qatar, Saudiarabien, Jordanien och Algeriet är alla lojala mot USA och Israel. Ett land som Saudiarabien, som hugger händer och huvuden av sina medborgare och där ingen demonstrant mot regimen skulle bli långlivad, är USA viktigaste allierade i regionen. Det är ett land som både hyser militärbaser för USA och samtidigt stödjer internationell terrorism, så låt dig inte luras att tro att det som pågår är en kamp för mänskliga rättigheter.

Rapporteringens ensidighet om Syrien är kusligt uppenbar både i de svenska och i de stora internationella medierna. I stället för ens försöka ge en objektiv beskrivning av verkligheten i dagens Syrien, ägnar de sig åt att berätta en Hollywoodsaga om en absolut god sidas rättfärdiga krig mot ondskan själv. Detta är mycket farligt, då det legitimerar nästan vilka åtgärder som helst.

Här följer några häpnadsväckande citat ur Sveriges radios nyhetsprogram ”Godmorgon Världen”, från den 16 mars. I en intervju med SR:s korrespondent Cecilia Uddén, med titeln ”Diktatorn som snart hela världen vill få bort” inleder programledaren: ”Det är mycket plågsamt att beskåda det här blodbadet. Man börjar ju undra vem den här Bashar al-Assad är för en figur egentligen” Korrespondenten svarar: ”Han är son till en despot och produkt av en blodig regim, en man som inte drar sig att iscensätta sprängattentat som dem vi såg igår mot egna säkerhets-installationer”
Det är ett ganska makabert påstående att presidenten i ett för landet extremt utsatt läge, med tusentals USA-lojala legosoldater i landet och fientliga grannländer som skickar vapen över gränserna, skulle ägna sig åt att spränga sina egna styrkor i luften med självmordsattentat. Som stöd för detta har Uddén endast utsagor från de dissidenter som hon enligt egen uppgift träffat i det ”slutna” Damaskus.

Varför är detta viktigt för oss och hur påverkar regimen i Damaskus oss och vår verklighet här,
kanske du som läser detta och redan känner att Syrien-rapporteringer står dig upp halsen, undrar?

Rapporteringen är viktig, dels för att den illustrerar just hur media och dess nyhetsförmedling styr hur vi skall uppfatta världen och styr vår syn på vad som är ont och vad som är gott.
Vi måste inse att denna typ av rapportering påverkar oss undermedvetet väldigt starkt. Det är nära nog omöjligt att inte känslomässigt påverkas av medias rapportering. Inte ens när det avslöjas att många av de så kallade ”fredsaktivisterna” som vi ser i reportagen inte är Syrier utan brittiska, amerikanska eller libyska medborgare ditresta som agenter. Denna typ av hjärntvätt är mycket effektiv. Det har bevisats att flera av bilderna och filmsekvenser som använts i rapporteringen kommer från andra länders uppror i regionen, vissa nästan ett år gamla. Inte ens när vi vet detta förändras vår känsla nämnvärt, och inte heller när personer som rebellerna benämnt som torterade och mördade framträder och berättar att de visst lever. Inte ens då kan vi skaka av oss känslan och tron på den lättsmälta och tillrättalagda historien om den onda diktatorn och de oskyldiga fredsaktivisterna. Varje dag mördas och lemlästas poliser och militärer av ”fredsaktivisterna” något som medierna i det längsta försökte mörka.
På detta sätt är nyhetsmedierna medskyldiga till att legitimera USA och Israels imperialistiska ockupationspolitik i hela västvärlden. Syrien är endast ett delmål på vägen mot Iran.

Oavsett kostnad måste vi i alla lägen tydligt ta avstånd från USA:s och Israel:s Imperialism. Det är nämligen en kamp även för våra egna fri- och rättigheter. Lika måna som USA är att få vinna vårt folks stöd för sina angreppskrig måste vi ifrågasätta dessa som vi gjorde på Palmes tid och då var det Vietnam och slakten där. Där vet vi nu efteråt vem som höll i slaktkniven och så många barn och kvinnor som fråntogs en framtid !

Annonser